-EGOWAR-

Jag är skakad över händelserna i Norge. Det är många tankar som flyger genom huvudet. Det kunde ha hänt mig. Jag tänker på alla föräldrar och anhöriga som inte fått det där samtalet eller smset "jag är okej". Som väntat hela natten. Och som kanske aldrig heller kommer få höra det. I går försökte jag föreställa mig vad som hade hänt. Jag tänkte att tio stycken personer kunde varit dödade på ön. Jag menar, en person som går runt med ett vapen och jagar folk, det är svårt att hinna med fler. Inte för att jag vet så mycket om att skjuta folk, men det var min tanke i alla fall. Och så vaknar man upp. Över 80 personer. Åttio personer. Har dött. Tänk att se sina vänner bli skjutna. Tänk att fly och inte veta om man lyckas. Det var ett läger för ungdomar. Folk hade med sig sina barn dit. Ingen ska behöva uppleva något sånt här. Och jag tänker på bomberna i Oslo. Hur kan någon vara så feg? Det känns overkligt.
Det går inte att se på NRK utan att det faller några tårar från min kind. Jag lider verkligen med alla drabbade.
Vittnesmålen är hemska. Men det går inte att sluta lyssna. Jag försöker förstå, även om det är omöjligt, vad som egentligen har hänt.

Vila i frid.